Rui Yi Long arrangör av årets upplaga

Vi var ett stort gäng på fem man som begav oss till årets upplaga av Wushu SM.

Smidigt blev det för oss i år då det gick av stapeln på Heleneholmshallen i Malmö.

Arrangör av årets tävling var Rui Yi Long Wushuförening som har träning i Malmö och Lund.

Många var vi också för att det både skulle filmas, fotograferas och skrivas artiklar till olika instanser.
Även om många i Sverige tränar kampsport så är det inte många som känner till vad andra inom andra kampsporter gör.

Utanför kampsportskretsar är kunskapen ännu mindre.

Det gäller därför för kung-fu.se att vara på hugget överallt så att många människor får reda på vad kung fu är.

På min tid som tävlande inom kung fu på 80-talet var allting ett enda kaos.

Olika klubbar slog sig bara samman och arrangerade lite tävling.

Reglerna var alltid oklara och skiftande.

Tvister mellan domare utbröt och mängder av skador uppstod på grund av bristande säkerhet och tävlingsregler.

Frustrationen över felaktiga domarbeslut gjorde att man drog sig undan tävlande.

Under Wushu SM 2007 var allt sådant här som bortblåst.

Fasta tävlingsregler gällde som alla kände till.

Auktoriserade domare med utbildning var på plats och smärre oklarhet reddes upp innan någon ens hann märka det.

Folk fanns på plats och höll reda på tider och matcher.

För den oinvigde så består modern wushu av två huvudgrenar.

Det ena är Sanshou, dvs kamp mellan två kämpar.

Den andra delen är Taolu, dvs form uppvisning.

För det mesta, och så var det även här på årets upplaga, så koncentrerar sig de flesta endast på en gren.

Den första dagen var ägnad åt Sanshou.

Även för en oinvigd så blev det ganska tydligt vad som gällde och detta var bra.

Två man gick upp på en förhöjd plattform vilket i mina ögon såg oroväckande hög ut, detta i klassisk kung fu manér.

Runt om plattformen var det madrasser men man ville ändå inte fara av.

Inom Sanshou är det stående kamp som gäller.

Man får slå, sparka och även kasta motståndaren.

Man har huvudskydd, tandskydd, suspensuar och benskydd.

Det gäller sedan att hålla sig kvar uppe på plattformen, se till att röra sig rätt, så att man inte blir kastad eller träffad av slag och sparkar.

När man sedan fått rätt på detta så gäller det att spela ut den andre med olika sorters taktik.

Olika slag och sparkkombinationer tillsamman med rörelse öppnade upp för kast, vilket ledde till poäng.

Åker man av plattformen får den andre poäng.

Blir man träffad av sparkar och slag får den andre poäng.

Blir man kastad får den andre många poäng, enkelt förklarat.

För en utomstående kan det vara lite svårt att se vinstgivande slag och sparkar.

Det som däremot var väldigt tydligt var kasten och som också under denna tävling gav många höjdpunkter.

Hur man med de stora handskarna kan kasta någon är för mig en gåta.

Mellan matcherna hade jag chansen att fråga poängdomarna om Sanshou.

Jag frågade om vad som skiljer Sanshou nu från tio år sedan? Som svar fick jag att alla tävlande i A-klass är mer mångsidiga idag.

Om det var något som inte så rutinerade tävlande ska tänka på så är det att bli bättre på att skydda sig mot kast.

Här avgörs många poäng nu för tiden.

Förr kunde man klara sig bra om man bara hade någon stark sida.

Detta går inte längre, man måste behärska alla bitar av Sanshou.

Hur var årets tävling jämfört med tidigare år?

Svaret var enhetligt bland alla de jag frågade.

Det var betydligt mindre folk som tävlade detta år än innan.

Påfyllnaden av tävlande underifrån har varit låg de senaste åren i samband med ett stort generationsskifte inom svensk Wushu.

Många som tävlar i B-klass drar sig för att gå upp i A-klass.

Man tror här att detta beror på att många inte är beredda att satsa så mycket tid som det behövs för att komma upp i A-klass.

I dagens samhälle är det alldeles för många andra saker som också lockar.

Där är stor nivåskillnad på A och B-klass.

De som varit med uppe på A-klass ett tag är mycket rutinerade.

Är det andra tävlingskampsporter som lockar?

Här är det också ett enhetligt svar.

Detta tror man inte. Snarare är det så att det är chips och Internet som gör att deltagandet är lågt.

Jag har här nämnt A och B klass. Vad är då detta?

I Sverige arrangeras årligen tre stycken rikstävlingar.

Alla dessa är på B-nivå.

För att tävla på B-nivå behöver man bara ha klubbrutin på att sparras.

Här kan alla som tillhör en riksansluten wushuförening ställa upp.

För att komma upp i A-nivå måste man sedan skaffa sig rutin samt vinna eller placera sig bra på några rikstävlingar.

Givetvis när det handlar om SM så är det A-nivå som gäller.

I Sverige är det cirka sextio kung fu klubbar som är anslutna till wushusektionen.

Av dessa klubbar är cirka trettio på något sätt verksamma inom tävling.

Femton av dessa har någon form av seriös satsning.

Varför är det då så få som tävlar?

Det kräver särskild satsning på att hålla igång en fungerande tävlingsverksamhet.

Många klubbar utanför storstäderna är inte så stora och här spelar ekonomin in.

Det är inte billigt med resor och dylikt.

När det gällde Sanshou så kunde man snabbt se att det var två dominerande klubbar.

Även om arrangemanget var förlagt nere i södra Sverige var det ändå Stockholmsregionen som var dominant med Södermalms Shaolin Förening samt MAI Eskilstuna.

Hur kommer detta sig?

Södermalm Shaolin har en lång tradition inom svensk Sanshou.

Dels ligger klubben i ett storstadsområde vilket gör att där är gott om folk men man har också en stor satsning på just Sanshou.

Det finns gott om tillfällen och gott om duktiga utövare att sparras med vilket gör att utövarna har en chans att få bra rutin.

Det var visserligen inte mängder med matcher under detta års SM men det betyder inte att matcherna inte drypte av adrenalin.

Många av matcherna bjöd på rejäl action och man fick en lektion i effektiviteten av svep och kast i samband med slag och sparkkombinationer.

Det är svårt att så här i text försöka förmedla den känsla som uppstår under sådana här evenemang.

Det nästbästa för de som inte var på plats är därför att se matcherna på DVD. Så kan man själv känna pulsen gå upp, för när det brakar loss uppe på rampen är det svårt att inte bli uppeldad.

För alla er som var inblandade tar vi gärna emot åsikter och kommentarer så att vi kan förmedla dessa här på kung-fu.se.

Mail: Henrik Nilsson