Luk Dim Boon Kwun
Wing Tsun stilens långstav är det längsta vapnet i den kinesiska arsenalen.

Hur detta vapen en gång i tiden blev införlivat med Wing Tsun är mytomspunnet och många olika teorier florerar.
En del hävdar att denna vapenform kommer från munken Gee Sin som vi även känner till från Hung Gar.
Några hävdar även att det är Hung Gar stilens långstavsform som sedan förändrats.
En annan teori är att stavformen kommer från Förbjudna Staden i Beijing där detta vapen är väl förankrat historiskt.
Detta långa vapen användes flitigt av portväktarna där.
Med hjälp av detta vapen kunde en enkel väktare i de långa korridorerna bromsa och hålla borta horder av stormande antagonister.
Det förekommer berättelser där väktare har haft ihjäl upp till 300 personer innan de själva strukit med.

Om man vill förenkla för sig själv kan man säga att vapenträningen inom Wing Tsun / Wing Chun är till för att lära sig vapen.
Man kan göra det ännu enklare för sig genom att säga att Luk Dim Boon Kwun formen är till för att enbart lära sig Luk Dim Boon Kwun.
Wing Tsun är ett för gammalt och anrikt system för att endast begränsa sig till så enkla teorier och träningsprinciper.
Luk Dim Boon Kwun formen är en av de sex formerna i systemet vilket i slutändan bildar en enhet som beskriver och förklarar taktiken i Wing Tsun.

Luk Dim Boon Kwun och Bart Cham Dao (fjärilsknivarna) är de enda två vapenformerna i systemet.
Ser vi till hela Wing Tsun har vi även här få former.
Denna idé med att endast ha minimalt med former sluter sig till själva konceptet att inte ha med onödiga komponenter som inte fyller någon funktion.
Det är bättre att vara bra på några få ting än att vara halvbra på många.
Mindre är mer.
Man kan här inte rationalisera bort för mycket då detta i sin tur gör att det saknas lösningar. Dessa nödvändiga komponenter som behövs för att ha ett heltäckande kampsystem är här i sin tur fördelade på de sex formerna.

Varje form innehåller därför unika tekniker och aspekter och vill man kunna kämpa och ha alla lösningar behöver man behärska och förstå alla de sex formerna.
Länge trodde man att vapenteknikerna i Wing Tsun endast gällde kamp med vapen därför att det var detta man fick berättat för sig.
Sanningen var snarare den att dessa former innehöll små godbitar som mästarna behöll för sig själva för att fortfarande ha några äss i ärmen.
En annan sanning var att många inte fått lära sig dessa former och inte ville berätta att de inte behärskade hela systemet.
Även idag sker detta och tyvärr kommer därför många heller inte att kunna lära sig att förstå hela Wing Tsun systemet.
Idag är inte världen så sluten som förr och är man på hugget så kan man säkerligen hitta en tränare som kan undervisa en i det.

Mycket av den Wing Tsun som förevisats är baserat på de två första formerna Siu Nim Tao och Chum Kiu.
Det har därför varit en ganska ensidig och monoton bild av systemet som den breda massan kommit i kontakt med.
Ofta har Wing Tsun beskrivits som ett system som endast är baserat på kedjeslag och Chi Sao. En annan myt är att man inom Wing Tsun endast går framåt.
Alla dessa förutfattade meningar har oftast kommit från utövarna själva då de inte känt till mer än begränsade delar av sitt eget system.
Vill man förstå hur man slåss med Wing Tsun måste man ha insikt i alla bitarna.

Året som gått har därför varit spännande och till mångt och mycket för min egen del spenderats på att dyka djupare in i principerna och taktiken i Luk Dim Boon Kwun .
Varje vecka har jag och min sihing kämpat med detta stora och till en början otympliga vapen. Den enda hemligheten i kung fu ligger i själva träningen.
För att hitta och förstå många av detaljerna och raffinademanget behöver man lägga ner mängder med träningstimmar.
De första månaderna gick åt enbart till de styrkemoment som ingår i Luk Luk Dim Boon Kwun. När vi väl kunde börja manövrera detta vapen något så när obehindrat kom en skänk från ovan. På Internal Kung Fu Camp fick vi oväntat hela formen av vår qigonglärare Sifu Klaus.
Vi kunde nu på allvar ge oss i kast med själva kärnan inom Luk Dim Boon Kwun.

Så här i slutet av detta år kan vi bara konstatera att vi kommit en bra bit på vägen.
Vi har gjort många misstag och detta har lett oss till en mängd nya insikter.
Ett av våra största bekymmer var att övre delen av korsryggen tog rejält med stryk och ledde i flera fall till att man gick sönder.
Under de senaste månaderna har vi nu funnit var vi tänkt fel och detta ledde till att vi kommit i kontakt med ett helt nytt sätt att generera kraft inom Wing Tsun.
Så här efteråt kan man bara konstatera det självklara.
Utan Luk Dim Boon Kwun hade man säkerligen varit ovetande om denna funktion och man hade kanske aldrig kommit på det.
Det enklaste är ibland det svåraste att hitta.
Lycka till med kung fu träningen 2007!