Weng Chun är ett sydkinesiskt kung fu system med rötterna i Shaolin. För några år sedan kom detta system att hamna i blåsväder då man förväxlade detta system med Wing Chun. Även då namnen påminner om varandra så är det olika traditioner. Det har vägts fram och tillbaks huruvida detta är två versioner av samma ursprung eller inte. I stället för att som andra försöka leta på nätet och spekulera så begav sig www.kung-fu.se till Köpenhamn för att träffa och träna för en av de stora mästarna inom Weng Chun.

Det blev åter igen till att ta tåget över till Köpenhamn. I vanliga fall hoppar man av på Centralstationen men inte den här gången. Vi fortsatte ytterligare en hållplats och kom då till Österport. Endast några hundra meter från hållplatsen ligger Academy of Weng Chun, huvudskolan i Danmark. Det första mötet med de tränande eleverna på skolan blev intensivt och våldsamt. Minigruppen var i full gång med bollar och byggande av diverse hinderbanor. En av dem var nu utmattad och behövde en vilopaus. Den tre årige krabaten var snabbt på benen igen och begav sig bort för att lägga till ett bildäck till hinderbanan. Ljudnivån var öronbedövande.

”En hemsk sanning”

Vi flydde hals över huvud in i köket. Det behövdes helt klart en stor kopp kaffe för att återhämta sig. Jag letade och letade men till min fasa fanns där ingen kaffekokare. Vad var nu detta? En kung fu skola utan en kaffekokare. Hur kunde detta vara möjligt? Sedan mindes jag att Weng Chun är en shaolintradition. Kanske var det så att man helt enkelt inte fick dricka kaffe. Plötsligt så fick jag en glimt av buddhistisk insikt. Där finns ett inneboende lidande i allting.

Sifu Henrik Sprechler mötte upp när han fick lite andrum från de små intensiva krigarna. Det blev ett trevligt möte då jag inte träffat honom på över fyra år. Då vi inte var riktigt säkra på vägen så hade vi tagit det säkra före det osäkra vad gällande tiden. Vi var därför först på plats. Snart började det trilla in danska Weng Chun utövarna. Det kändes nästan som att komma hem då den ene efter den andre var gamla träningskompisar.

Kiu Sao 18 tekniker

Grandmaster Andreas Hoffmann är den som är överhuvud över den här stilen som går under beteckningen Siu Lam Chi Sim Weng Chun Kuen. Han håller vanligen till i södra Tyskland i en by som heter Bamberg. Detta är också huvudkvarter för hela organisationen. Det var även han som nu var i Danmark för att hålla i seminariet. Temat den här gången var de arton Kiu Sao teknikerna.

Kiu – betyder brygga. Det gäller här att skapa kontakt/samband med motståndaren. Det första här är att se bryggan och på så sätt kontakten. Seminariet började med att grandmaster Andreas Hoffmann tog en stund till att förklara hur man ser på det här med Kiu. Inte bara i en kamp utan även hur man omsätter det i vardagslivet och i vardagliga situationer. Samband med andra människor är viktigt och om man inte har detta så mår man inte bra. Den första kontakten grandmaster Andreas Hoffmann diskuterade var den kontakt man gör med ögon och öron.

Det gäller att använda denna förmåga till kontakt på många olika sätt. Det gäller att lära sig att ha kontakt i det dagliga livet. Det gäller att vara i kontakt med världen och andra människor så att man inte hamnar i situationer där man känner sig separerad. Om du ser en motståndare och känner sambandet så uppstår inte rädsla. Om du står inför en större motståndare än dig själv så gäller det att inte se separation. Problem uppstår hela tiden i vårt dagliga liv. Ibland uppstår även stora och skrämmande problem. Det gäller här att se sambandet och orsaken till problemet.

Grandmaster Andreas Hoffmann poängterade att Kiu inom Weng Chun inte handlar om att klistra sig fast vid den andra. Brygga är inte det samma som Chi Sao. Det är ett större begrepp och handlar inte enbart om armar. Grandmaster Andreas Hoffmann poängterar här att om man själv kan känna motståndarens rörelser kan även motståndaren känna ens egen. Kiu handlar här därför också om att positionera sig så att man kollapsar motståndarens struktur. Här är det de små rörelserna som förändrar situationen.

Weng Chun är en gammal sydkinesisk tradition vilket betyder att systemet är skapat för att fungera på slagfältet. Även då detta är fallet så gillar grandmaster Andreas Hoffmann att använda sig av MMA. Han menar här på att man hela tiden måste vara vaken och alert inför nya situationer och förändringar.

Skapa utrymme

En av funktionerna som grandmaster Andreas Hoffmann pratade om var att skapa utrymme. Här handlade det om både utsidan och insidan av kroppen. När man förlorar i en kamp så lär man sig något. När man vinner så kan man glädjas. I kampen så gäller det att hitta utrymme och att se utrymme. I detta utrymme får man tillfälle och tid att göra sina tekniker. Detsamma gäller i livet och på insidan. Det gäller också att skapa utrymme i livet så att man kan skapa sig själv. Om man inte lär sig se detta utrymme så lär man sig ingenting. Om man inte känner detta utrymme så lär man sig inget. Om där inte är någonting mer än kamp varför då träna efter trettio år. Det handlar om att träna för att bli stark, inte bara fysiskt utan även mentalt. Det är denna träning som förenar oss.

Plommonblommans fem blad

Weng Chun innehåller olika former för olika ändamål. Där finns även partnerformer. Dessa former är till för att lära sig hur och var man skapar kraft. Symbolen för detta inom Weng Chun är den fembladiga plommonblomman. De fem bladen symboliserar människokroppen. Det är de två armarna, de två benen och så ryggraden. Det gäller att hitta där man använder alla fem bladen. Varje blad är sedan uppdelade i tre delar. De två första bladen är skuldror, armbågar och vrister. Tredje och fjärde bladen är fot, knä och höft. Femte bladet är ländryggen, bröstkorgen och huvudet. Med hjälp av formträningen hittar man dessa och lär sig utnyttja detta vid Weng Chuns alla rörelser. Formerna är även till för att hitta den rätta kraften. Här har vi stående kraft, stegkraft, rörelse kraft, hoppande kraft och golvrullningskraft. Det är i synnerhet den sista formen i Weng Chun som innehåller många hopp.

Träningen under de två dagarna handlade om att skapa en brygga mot motståndaren. Teknikerna vi gjorde var hur man mötte motståndarens slag. Var man skulle stå. I vilken vinkel man skulle möta slaget. Teknikerna i sig kollapsade motståndarens attack på så sätt att man endast behövde en arm för att kontrollera motståndarens två. Den första kombinationen gick ut på att man skulle komma in bakom motståndaren och sedan hamra på med slag mot ena örat.

Weng Chun eller Wing Chun?

De två dagarna gick fort och en mängd olika former av tekniker varvades med teori och praktiskt utförande.

Vi kommer då till frågan om detta är Wing Chun?

Detta är ingen lätt fråga att svara på. Vid en första anblick skulle jag definitivt se att detta är ett sydkinesiskt system. Jag skulle också direkt säga att det tillhör Hung Kuen. Weng Chun är inte Wing Chun. Jag skulle däremot kanske med mycket forskning kunna säga att Wing Chun är Weng Chun. Med detta menar jag att Weng Chun känns mer som den övriga äldre sydkinesiska traditionen. Wing Chun skulle mycket väl kunna komma ur Weng Chun. Detta är jag inte kapabel att uttala mig om.

Ser vi till attributen så är de två traditionerna ganska lika. Båda har plommonblomman som symbol, men så har även de övriga Hung Kuen systemen. Detta är inget unikt utan hör snarare till vanligheterna i Sydkina. Båda stilarna har en dummy, de dubbla korta svärden och långstaven. De vapenlösa formerna däremot skiljer sig ganska markant åt.

Om jag skulle dra slutsatsen och säga att dessa två system historiskt sett är samma så måste detta även gälla ett stort antal andra sydkinesiska system. Min tidigare forskning om Tiandihui säger mig att många av de sydkinesiska systemen på ett eller annat sätt sitter ihop. Med detta menar jag att det sätt man traditionellt kämpade på präglar sättet att se på kamp. Kontexten gör här att man gärna utgår från samma bas och det gör att där är en mängd gemensamma faktorer som man förutsätter.

I den sydkinesiska kontexten innebär det bl.a. att man mäter bryggor och inte gärna drar tillbaks armarna. Man kan på så sätt säga att det är skilda traditioner men ändå är släkt i tradition. Frågan blir här hur mycket som måste vara lika eller olika för att anses vara samma tradition. På många sätt är de två systemen faktiskt väldigt olika. Därför vill jag ändå här med tanke på hur de flesta ser på kampsystem säga att det inte är samma.

Wing Chun kommer från Yip Man via Leung Jan. Yip Man hade även kung fu bröder som spred detta system. När det gäller Weng Chun så är där helt andra mästare inblandade. Träningen och traditionen uppehålls av de människor som tränar och lever i traditionen. Eftersom det till stor del är olika människor och även till stor del olika f.d. mästare så måste man nog säga att det nu för tiden är olika stilar.

Ett stort tack till Sifu Andreas Hoffman och Sifusarna inne på Weng Chun Academy för att vi fick vara med och uppleva dessa två dagar. Jag och Jonas ser fram mot nästa gång vi har chansen att träna Weng Chun Kung Fu