Även dag två av Wushu SM 2006 utspelade sig på Heleneholmshallen i Malmö.

Idag såg scenen helt annorlunda ut än dagen innan.

Igår var där en stor upphöjd ramp med tatamis på idag var det i markhöjd en avlång grön matta.

Det som skulle utspela sig denna dag var också helt skilt från gårdagen.

Tydligen var detta en historisk dag för taolu i Sverige då det detta år var fler deltagare inom taolu än inom sanshou.

Inte bara var det Ruy Yi Long wushu förening som arrangerade årets upplaga av SM, de hade äver riktigt många deltagare.

Andreas Karlsson vinnaren i kategorin inre stilar var inte bara tävlande han var även huvudansvarig över hela evenemanget.

Han berättar att det kommit lite mindre publik än man räknat med.

Malmö kommun hade ändå varit riktigt hjälpsamma och stått för en förlustgaranti.

Det hade inte varit helt lätt att få till årets evenemang.

Många av deltagarna hade inte anmält sig när sista datumet gått ut.

Nära var det att det inte blev något Sanshou SM.

Dagens händelser denna söndag startade nästan prick på minuten och vi fick fullt upp med att få kameran på plats.

Under dagen rullade sedan allting på räls och det blev ett lyckat evenemang.

Det var dags att avgöra vilka i Sverige som var bäst i Taolu.

Detta är den del av modern wushu som vi enkelt kallar formrutiner.

Här slåss man inte mot en motståndare utan här gäller det att utföra en serie av kamptekniker i luften.

Detta kan kanske te sig konstigt i mångas ögon men är en normal träningsform inom de flesta kamparter.

Hur fungerar det då?

Inne på mattan kommer en tävlande.

Han bugar och när alla domarna är redo startar han sin form.

En domare sitter i varje hörn av mattan och gör därifrån sin bedömning, samt en huvuddomare.

För den tävlande gäller det att utföra sin form så bra som möjligt.

Vad menas då med detta?

Vissa tekniker ska se ut och utföras på ett visst sätt.

Domarna bedömer här utförandet av teknikens utseende, styrka och balans.

Vad jag har förstått är där en mängd faktorer som vägs in.

Det krävs därför ingående utbildning för att bli domare i taolu.

Tävlar då alla i samma form?

Det finns olika kategorier inom taolu.

Vissa av formerna är standardiserade.

Detta för att alla ska kunna tävla mot varandra.

Inom dessa standardiserade formerna finns det sedan olika kategorier.

En kategori är longfist, en annan är shortfist osv.

Det finns även rutiner som är baserade på nordliga stilar och det finns rutiner baserade på sydliga.

Olika vapen har även sina speciella rutiner.

Bland de standardiserade vapenformerna var det stav och sabel som dominerade årets tävlande.

En stor kategori är också det som går under beteckningen inre stilar.

Här tävlar man i den standardiserade taiji 24 formen.

Detta är en rutin som satts ihop av de olika stora taiji stilarna.

De nordliga formerna för ens tankar lite till ett mellanting mellan isdans och gymnastik.

Lite mer kampkänsla har de sydliga rutinerna med mer kraftfulla ställningar och högljudda utrop.

Som deltagare är det ganska svårt att avgöra skillnaden på en bra eller en perfekt teknik.

Om någon däremot missade märkte man det direkt då alla gjorde samma rutin.

Fördelen med att alla gör samma rutin är att man faktiskt lite kan se om en utövare är bättre än en annan.

Även då det var samma rutin gick jag och Daniel bett på många tävlande.

Ibland tyckte vi att en utövare varit bra men ändå delades bara låga poäng ut av domaren och så tvärtom.

Ibland såg man klockrent att utövaren skulle få höga poäng.

Under hela dagen satt domarna klistrade vid sina platser och i strid ström delade de ut poängen.

Det var en lång och intensiv dag och jag skulle inte vilja byta med dem.

Lång väntan var det också för de tävlande och detta måste ha varit ett enda långt nervositetskrig.

Det finns även en öppen form inom taolu.

Här kan man ställa upp med sin egen stils specifika former.

Jag kan tänka mig att detta är den del som är mest publikfriande.

Här var det stor variation på de tävlande.

Olika akrobatiska trix varvades med spektakulära vapenformer.

Själv var vi mycket imponerade över en utövare som bollade med ett långt rep med en pil i ena ändan.

När det såg ut som om han trasslat in sig totalt gjorde han bara en enkel manöver, pilen for iväg och han var fri.

I och med att dessa rutiner varierade så kraftigt kan det inte vara helt lätt att döma dessa.

Jag hörde lite gruffande om bedömningen just inom denna kategori men åter igen vill jag betona svårigheten av att bedöma dessa.

En del bortdömningar gjordes pga att de tävlande gjorde fel form.

Hur detta missförstånd uppstått vet inte jag då jag inte ens vet vilka formerna är.

Över lag tycker jag att domarna gjorde ett mycket bra jobb och de flesta denna dag verkade ha trevligt.

Räddningen för en träningsfanatiker som mig, som var tvungen att stå still en hel dag, var det lilla kaffeståndet.

För alla er som var inblandade tar vi gärna emot åsikter och kommentarer så att vi kan förmedla dessa här på kung-fu.se. Vi här på kung-fu.se tackar för ett trevligt arrangemang.

Mail: Henrik Nilsson