Det kan tyckas märkligt att vi har artiklar om religion här på kung-fu hälsa. Men religion har i alla tider fungerat som hjälp för att förklara problem som människan inte har haft några svar på. I dagens samhälle sägs det att religion inte längre har samma viktiga funktion som förr. Detta är något som inte stämmer. Aldrig förr har det köpts så mycket böcker om healing, astronomi, meditation osv. Människan har idag lika mycket frågor och problem som förr. Det är bara det att man idag står utan en bestämd förklaringsmodell. När man inte har en bra förklaringsmodell är det lätt att tappa fotfästet. Är det inte det många gör idag? Vi kallar det utbrändhet.

Många söker sig till asiatiska kampkonster just därför att de har väldigt bra svar. Många fångas av dessa konster men vet egentligen inte varför de tycker om dem. Ett svar kan vara den bakomliggande filosofin. Jag väljer här att kalla det filosofi eftersom religion är ett europeiskt ord och inte går att lägga ovanpå de asiatiska traditionerna. Här en liten artikel om taoismen & konfucianismens världsbild. Vilket ligger till grund för mycket av den kinesiska kung fun tillsammans med buddhismen.

Ursprung

Redan på 1100- talet har man hittat spår av andligt liv i Kina. Man har rikligt med fynd som påvisar en mängd olika religiösa och rituella handlingar. Här handlar det om en form av kinesisk sharmankultur där man kunde kontakta andar och förfäder, där man kunde åkalla väsen som påverkade naturförhållandena ect. Efter hand så började det emellertid växa fram en annan filosofisk tradition i Kina. Man började fundera över olika samband mellan himmel och jord, mellan människor och himmel. Man började här skönja olika mönster som hela tiden upprepade sig. Människor föddes och dog, sommaren efterträddes av höst ect. Tankarna om något enhetligt övergripande tog form. Man kallade denna övergripande princip för dao. Dao var alltings princip. Dao innefattade allting men var samtidigt ingenting. Dao fanns i alla fenomen och levande väsen men var samtidigt något större än bara själva den skapelse som man befann sig i. Dao är alltings princip.

Inom denna skapelse fanns där ett övergripande motsatsförhållande som man kallade yin & yang. Motsatsförhållande är vårt västerländska namn men en bättre definition är snarare samklangsförhållande. Det kan inte finnas något yin om där inte finns ett yang. Detta förhållande började man se i allting. För att förstå dåligt måste man veta vad bra är. För att förstå fult måste där finnas något fint. Om en människa skulle finna harmoni i livet gällde det att ha balans mellan yin & yang. Hela världsordningen var underställt dao vägen och vandrade man vägen rätt så kunde man behålla balansen mellan yin & yang. Om detta förhållande rubbades så rubbades också världsordningen. Då kom naturkatastrofer att uppstå, folk skulle bli allvarligt sjuka och årstiderna skulle komma att skifta. Det gällde därför i första hand att kejsaren inte förbröt sig mot dao.

Konfucianismen

nom konfucianismen menar man på att människan är en del av denna dao helhet. Människan är därför delaktig och medansvarig i allt han förtar sig. Ju mer makt och påverkan man har ju mer påverkan har man på detta världsallt. Enligt konfucius så innehöll detta världsallt någon form av heliga himmelska lagar som styrde allt. Det gällde därför för människan att i bästa mån anpassa sig efter dessa fasta lagar. Följde man dessa till punkt och prickar så skulle man inte bara få ett bra liv utan hela ens familj, samhälle och rike skulle få ta del av detta. Det innebär att den konfucianska läran behandlar sådant som händer och sker i det verkliga livet och mycket lite talas det om efterlivet och döden. Här säger konfucius att varför bekymra sig om döden när man ännu inte har förstått livet.

Enligt den himmelska ordningen är människan inte en ensamstående individ utan är en del av denna himmelska helhet och en del i det instiftade samhället. Det viktigaste för en människa enligt konfucius var att vara en god medmänniska. Enligt konfucius var alla människor i sig själva goda. Det gällde därför att behålla och förbättra denna godhet. Denna godhet var så att säga människans sanna jag. För att förbättra detta naturliga gällde det att studera hårt. Det gällde först att skaffa sig ett sinne som var ärligt och uppriktigt (cheng). Det gällde sedan att skaffa sig ett sinne så att andra människor litade på en (sin). Därefter började man sedan med sina studier av de klassiska kinesiska texterna. Dessa texter handlade mycket om hur man skulle bete sig i olika situationer och vad som var moraliskt riktigt. Om alla människor lärde sig dessa moraliska etikregler och följde dessa så skulle hela samhället bli ett idealsamhälle och därmed vara i samklang med de himmelska lagarna. Dessa eviga lagar manifesterades på jorden i de fem naturliga relationerna. Detta var relationen mellan furste och undersåte, far och son, äldre och yngre, man och hustru, och mellan vänner. På detta sätt blir jordelivet likt en enda stor hierarki där den högsta makten innehas av himmeln.

Taoismen

Lao Tzu menade på att konfucianerna var helt ute och cyklade. (Kineser som är ute och cyklar, det var nästan lite roligt). Samhället som konfucius beskrev det var helt fel väg att gå, det var snarare precis tvärtom. Bättre var det att se tillbaks till tiden innan kulturen tagit över. För taoisterna skulle man i stället se till naturen och vara i samklang med naturens förändringar. Tao för taoisterna är inte någon fast bestämd ordning. Tao är snarare en form av kosmisk urprincip som underställer sig allting. Eftersom det är allting men samtidigt ingenting är det över människans förstånd att försöka förstå dao. Inom detta dao är där två motpoler som gör sig gällande. Detta är då yin och yang. Här menar man på att ingenting är fast eller bestämt. Allting är bara övergående faser. Beroende på var man befinner sig så uppstår situationer som gör att man uppfattar saker som antingen gott eller ont. Om situationen hade varit en annan så hade det man tyckte var gott nu varit ont. Här säger Lao Tze "att det enda man kan vara säker på är att det kommer att förändras". Där kan därför inte som i konfucianismen finnas någon fast ordning utan bara en övergripande princip.

Eftersom det inte går att förstå dao så måste man helt enkelt känna det eller bli ett med detta eviga dao. Det gäller härmed att tömma sitt sinne från illusioner. Detta gör man genom kontemplation. Endast genom att känna kan man bli ett med dao. Endast genom att bli tom på tankar och föreställningar kan man känna och vara mottaglig för daos alla skiftningar. Härmed går man därför tillbaks till det enkla livet och blandar sig inte i politik och kultur. Kultur var på detta sätt något av ondo för Lao Tze.

Symbios

ineserna har i tusentals år levt med båda dessa filosofier och tycker därför inte det är konstigt eller motsägelsefullt att följa båda vägarna. En och samma person kan vara en fullfjädrad konfucianist på jobbet och samtidigt vara en hängiven taoist på kvällar och helger. Detta beroende på att de även ser dessa två filosofier som varandras motpoler. Vilket den uppfattningsbara världen består av. Båda har sina naturliga fördelar och nackdelar beroende på var man befinner sig. Detta vet kineserna om. I det svarta fältet finns där en liten vit prick.

Text: Sifu Henrik Nilsson