Kina öppnar sig allt mer och det innebär för forskningen en hel del framsteg. Under de senaste åren har detta lett till stora frågor inom bl.a. sydkinesisk kung fu. Arkeologiska fynd vad gällande olika tempel härrörande sydshaolin har nu spräckt berättelserna om ett enhetligt ursprungligt sydshaolin. I jakten på ära och ekonomisk vinning står där numera tre nya sydshaolin tempel i de södra regionerna av Kina. I kontrast till Songshan templet som haft stora ekonomiska framgångar de senaste åren har man även velat rida på denna våg nere i södra Kina. Både Songshan templet och det sydkinesiska templet omges med stor mytbildning och leder till stor turisttillströmning. När det nu visat sig att där aldrig funnits något sydshaolintempel blir detta lite patetiskt. Gene Ching beskriver detta lite ironiskt som "en kejsare utan kläder". Ingen arkeologisk forskning i området tyder på att där skulle ha funnits någonting som kan härledas till de berättelser som förts fram inom kampsportskretsar. De flesta menar idag på att det aldrig existerat något sydshaolintempel och att det hela handlar om rena sagoberättelser.

Av de tre tempel som byggts upp i området har inget blivit accepterat som officiellt Shaolin tempel av Songshan ledningen i Henan. Just detta faktum att det inte existerat något sydshaolintempel påverkar många sydkinesiska systems historiebild då mycket av grunden för dessa system härleds just till Sydshaolin. Det innebär också att bilden vad gällande historiska personer drastiskt förändras. En känd version är just de fem äldre från Sydshaolin som överlevde den symboliska branden. Dessa benämns oftast som: Jee Sin, Ng Mui, Baak Mei, Lei Ba San och Miu Hin. Olika versioner förekommer men de är ändå relativt lika. Jee Sin huvudabboten är en mycket känd karikatyr som förekommer i många av de mer kända kung fu systemens berättelser bl.a. Hung Gar och Wing Tsun. Detta var dessa personer som omnämnts i triadernas versioner och som senare blev vidarefört av kampsportsutövare. Enligt den senare forskning som gjorts om triaderna (Xi Lu) är det helt andra personer som har nyckelroller inom denna rörelse. Inga av de ovanstående personerna går att finna. Det har blivit ganska klart inom den seriösa forskningen att de fem äldre är myter skapade av våra tidigare generationer.

Det är nästan så att det är tradition i sig att skapa ett ursprung till sitt system. Nästan alla kampsportslegender är påhittade. Bodhidarmas samband med Shaolin och Zhan Sang Fengs samband med Wudang tillsammans med många andra är vanliga myter, som alla fallerar när de sätts under noggrann granskning. Det är egentligen väldigt lätt att fälla alla dessa historier med bara enkla historiska fakta.

När nu det södra templet inte funnits så drar det med sig en oändlig hög med andra legender som alla är uppbyggda kring temat Sydshaolin. Legender och myter som rör många kung fu system. Man kan då tänka sig att detta är en identitetskris för många klassiska utövare. Det tror jag inte det är. Spekulationerna runt hur det verkligen har gått till och vilka som verkligen har skapat systemen blir nu aktuellt för forskarna att hitta. Myten är död men bakom myten döljer där sig något annat. Varför har myten skapats? Varför skrev man inte ner de verkliga händelserna? Vad var det man inte ville avslöja? Vilka var de verkliga personerna och uppfinnarna av de olika systemen. De som skapade systemen var förmodligen de som även skapade myterna och vilka var de? I stället för att sitta och spekulera om sagofigurer som man inte hittar någon fakta om kan man nu börja söka och diskutera verkliga händelser och människor vilket är bra mycket mer givande.

(Faktadelen plockad från kungfu-taichi maj/juni 2006)