(Frågan ovan är ställd via e-post till Kung-Fu.se)
Text: Henrik Nilsson, Kung-Fu.se

När jag först läste denna fråga tänkte jag. Inte en sådan här fråga till om vilken stil som är bäst. Oändlig har debatten varit om olika stilars suveränitet. Man har för länge sedan kommit fram till att den person som är bäst och som tränat smartas vinner oberoende av stil.

Men sedan kom jag att fundera över hur frågan egentligen ställts. Det var på en öde ö det gällde. Om det nu var så att fråga enbart handlade om vilken stil och mästare som var överlägsen i kamp så hade det inte haft någon som helst betydelse om det var på en öde ö eller uppe i ringen. Bilden började däremot bli lite större än bara den vanliga tanken. Olika mästare som placerades på en ö var det.

Hur stor ö då?

Är den så pass stor att man kan gömma sig?

Hur länge kommer den här striden att pågå?

Beroende på förhållandena ändras ju taktiken. Låt oss ponera att det är en hyffsat stor ö. 20 personer släpps ner på olika delar av ön.

Vad är det första man skulle gjort?

Skulle man forcera ön snabbt för att hitta alla de andra och besegrat dem?

Knappast logiskt! Chansen att skada sig genom att möta så många mästare själv är 100% säker. Man skulle nog mer tänkt åt hållet; Låt de andra drabba samman och på så sätt slå ut varandra. På detta sätt spar jag på mina krafter tills man själv kommer i drabbning.

En annan mycket väsentlig fråga är hur tillgången på vatten och mat är. Det är inte många timmar man klarar sig utan vatten.

Hur är väderförhållandena?

Redan här har det kommit upp en mängd saker som inte har med teknisk kamp att göra.

Så hur var det nu vi sa om den bästa stilen?

Den som är bäst och som har tränat smartast.

Vilken är den bästa träningen för de här förhållandena?

Vad betyder bäst nu?

När diskussionen om kampsport dundrar på över Internet så förutsätter man en mängd saker. Västvärldens kampsportare förutsätter de parametrar som gäller för ett visst sort samhälle. Hur många gånger har man inte hört argumentationen. Om du vill bevisa något så gå upp i ringen.

Var är ringen på en öde ö?

Sammandrabbningen kan ske när som helst och under märkliga förhållande.

Hur förbereder man sig bäst för detta?

Man vet inte ens vem motståndaren är. Han följer inte specifika regler. Man vet ingenting om hans taktik. Allting är i stort sett dolt för oss.

Hur ska man veta vilken teknik som är bäst att träna in nu?

Är det kanske inte fysiska tekniker det handlar om?

En annan lustig fråga som dök upp i mitt huvud vad gällande moderna kampsporter är: Hur tillverkar man en suspensuar på en öde ö?

Kanske måste jag förändra min kampsport till att skydda skrevet i stället. Inte heller blir det lätt att bygga ett par välsittande boxhandskar med bra lindning så att man kan slå hårt.

Kanske måste jag slå och skydda mig på ett annat sätt?

Kan vi under dessa förhållande egentligen längre kalla det sport?

Sporten här blir att överleva.

Är det inte det vi kallar livet?

Vilka taktiska val jag gör är snarare mer relevanta än hur man gör en slagkombination.

Sedan var det åter igen det här med matfrågan. Låt oss ponera att det inte växer proteinpulver i träden och inte heller mjölkpaket. Där finns kanske inte ens en ko på ön. Förhållandena hur man taktiskt måste gå till väga förändras en hel del.

Är det smart att ha en kampkonst som kräver massor med energi och som bygger på muskelexplosion?

Detta är en parameter som endast är förunnat en välfärdsmänniska. Vi måste nog ha en taktik och ett träningsupplägg som är väldigt annorlunda än gymkort och fitness sparring. Vi måste nog ha ett träningsupplägg som i stort sett inte kräver någon energi alls. Extrem träning kommer snarare att försämra våra odds än förbättra dem. Faran av att träna hårt är också överhängande. Tänk om någon bevakar oss och bara sitter och väntar tills vi blivit riktigt uttröttade. Lätt match, vi är ute ur leken.

Ska man kanske alliera sig med några andra och på så sätt förbättra sin situation åtminstone tillfälligt?

Eller är detta kanske för osäkert?

Kanske ger de andra sig på en när man somnat eller inte är beredd?

Vågar man ta chansen att alliera sig?

Vågar man ta chansen att inte alliera sig?

För vad händer om några går ihop och man stöter på denna patrull?

Ligger man då inte riktigt risigt till?

Vilken situation är egentligen tryggast?

Kanske är det bäst att helt enkelt bara hålla sig gömd till alla de andra utplånat varandra eller svultit ihjäl. Men samtidigt måste man själv ge sig ut för att leta vatten och föda. De bästa områdena kommer ju helt klart att vara de mest attraktiva. Säkerhet betyder då att ju längre jag är från vattenhålet ju säkrare är jag. Det innebär dock ändå att jag själv står utan vatten.

Kanske är träning på att smyga något väsentligt att träna på?

Får definitionen fotarbete en annan betydelse när man ska ta sig fram ljudlöst i kuperad terräng mitt i natten?

Ponera att jag råkar i drabbning med någon av motståndarna och överlever.

Hur stora är chanserna att man skadar sig?

De är nog väldigt stora. Även en seger betyder en förlust.

Kan jag ta hand om dessa skador?

Vad händer med en kropp som landar på marken?

På en öde ö finns inga fina blå och röda pusselmattor som dämpar. Man kan i stort sett falla på vad som helst.

Hur ser skadebilden ut för olika sorters taktik?

Vågar jag gå in i clinch?

Eller kanske det är smartare att försöka hålla dem på avstånd och kanske låta dem göra en felaktig attack där de själv snavar och slår sig?

Är det kanske bäst att försöka hålla sig på benen så länge som möjligt där chansen att slå sig är som minimalast?

Då kan man ju faktiska snabbt fly om det inte riktigt vill sig bra. Kanske dyker någon annan motståndare upp och tar chansen att sparka till lite när de andra två är upptagna med brottning. Om man ställer sig rätt kan man ju faktiskt sparka någon i huvudet utan att behöva utsätta sig själv för fara. Sedan är det bara till att springa som bare den.

Hur är vegetationen förresten?

Hur är det med springandet?

Har man skor?

Blir man jagad är nog chansen stor att man trillar på något. Detsamma gäller för den som jagar. Springa tar en massa energi, något som vi kanske inte har.

Finns det andra sätt att slåss på än med nävarna?

Om man nu vill slå ut de andra motståndarna, vad är smartaste sättet?

Ett sätt var att låta de andra bråka.

Vad händer om de inte gör det då?

Om de tänker likadant.

När är det bäst att anfalla?

Hur ska jag anfalla så att jag inte själv blir skadad?

Kanske är det bra att anfalla deras vatten och matförråd?

Om man är riktigt aktiv kan man kanske roffa åt sig all maten. Då blir de andra utan. När man håller på med detta kanske man blottar sig och då kan någon av de andra anfalla.

Det är nog inte så roligt på den där ön. Jag menar ingen god mat, ingen att prata med, ingen att träna med. Faktumet att man inte har någon att träna med gör situationen annorlunda från vår välfärds vardag. Träningsrutiner och träningsupplägg måste helt ändras än de som är anpassade efter moderna parametrar. Någon form av träningsredskap som symboliserar en motståndare behövs. Inte lätt att bygga en sandsäck på en öde ö. Kanske man måste ha ett annat tänk än just sandsäck eller päronboll. Om man låter för mycket drar man ju även till sig uppmärksamhet och de andra personerna på ön vet var man befinner sig. Det är nog inte så bra. Det här med att vara ensam kan bli det tuffaste av allt. Människan är en social varelse och bli utestängd från detta kan knäcka den bäste på väldigt kort tid. Det är nog lämpligt att ha någon taktik för att hantera det inre. Rädsla är också något man måste ta med i beräkningarna. Jag menar där är 19 personer till på denna ö som vill döda en. Här behövs nog någon form av livsfilosofi som kan tackla denna minst sagt lätta uppgift.

Fenomenet fuska skulle förmodligen dyka upp väldigt snabbt i alla de uttagna personernas hjärna. Fusk är bara ett ord och i en situation som denna skulle man nog mer kalla detta ord överlevnadstaktik. Det logiska för en rädd person som vill överleva är att ta till de medel man har. Det var i frågan visserligen sagt att man inte fick använda vapen.

Vem bryr sig?

När man tänker efter riktigt noga. Vem bryr sig egentligen om att vinna denna korkade tävling. Det hela handlar nog snabbt om att man vill komma från den här ön levande. Fusk eller inte fusk. Man vill inte dö helt enkelt. Om det visar sig att man fuskat och inte vinner så är man åtminstone levande. Tävling och regler när personerna drabbar samman blir här väldigt patetiskt. Vem bryr sig om regler när man står öga mot öga med någon som vill slå ihjäl en. Man har nog fullt upp med att hantera sin rädsla och att hålla sig levande. Alla de 20 personerna hade inom 1 timme förmodligen skaffat sig någon form av vapen.

Varför inte?

Allt annat är ganska ologiskt.

Vilket vapen är bäst?

Vilka vapen går att tillgå?

Hur håller man sig frisk?

Arbetsmiljön kan man väl säga vara ganska påfrestande både fysiskt och psykiskt. Arbetskamraterna har man inte heller mycket stöd av. De är snarare mot en än med en. Man skulle lätt kunna säga att man är lite lätt upprörd när man ska gå till jobbet på mornarna. Säkerheten på arbetsplatsen är också bristfällig. Sjukförsäkringarna täcker inte ens den största skada. Under dessa förhållande gäller det helt enkelt att hålls sig frisk. Det är inte lätt att slåss när man har feber eller maginfluensa.

Man kan säkerligen komma på hur många spännande och raffinerade situationer och aspekter på detta scenario som helst. Efter bara av att ha läst så här långt har ni redan säkert själv uppfunnit något som jag inte har tagit upp här. Var inte blyga med att skicka in det till mig. Vad man egentligen kan skönja här är början till vår civilisation. Är det inte så att detta är en liten miniatyr bild av vad den klassiska kampkonsten har haft att tampas med i alla århundradena fram till vår moderna tid. Även om detta är en grov förenkling av civilisationen. Civilisationen uppvisar alla de drag som här tagits upp plus en mängd andra säkerligen relevanta aspekter som påverkat kampträningen.

Kanske kan man här skönja att klassisk kampkonst på så sätt har haft betydligt fler moment att tampas med än i nutid. Är det kanske därför de ser ut som de gör. Är det kanske därför som de klassiska kamptraditionerna innehåller betydligt fler aspekter än moderna varianter.

Så när vi pratar om vilka kampkonster som är bäst kanske det är bättre att fråga sig bäst till vad?

Debatten har idag tenderat till att svänga åt en väldigt snäv och egentligen en ganska innehållslöst håll. Om vi ser till vår lilla djungelbild så är där hur många spännande aspekter att titta på som helst vilket är relevant även för dagens människor i vårt moderna samhälle. Vi ser här på djungelexperimentet att själva kampen bara är en liten del av helheten. Något som den smarte utövaren nu har kommit på är det bästa att undvika.

Varför söka upp kampen?

Det innebär bara förlust hur man än vrider och vände på det. Den finns ju bara där som något onödigt ont för att vinna tävlingen och överleva. Konsten är ju att försöka vinna utan att själv hamna i slagelden.

Vem skulle egentligen komma på en sådan här tävling?

Det måste nog vara någon som är helt säker på att själv slippa vara med. En sådan här tävling måste nog klassas som förbjuden så tillsvida den inte sänds på TV. Numera verkar det vara vedertaget att man kan göra vad som helst så länge där är en kamera framför.

Så varför inte även denna tävling?

Sedan kan man undra vilka idioter som skulle ställa upp på denna tävling?

Självmant ge sig in i en tävling där nästan inga regler gäller, där det går ut på att skada andra människor. Där man offrar liv och hälsa för att vinna en tävling. Vi såg ju hur meningslös tävlingen blev när man satte in det i kontexten av livet och överlevnad.

Man kan starkt ifrågasätt många tankar som idag rör kampsport och förhållandet till våldsgrad.

Tävling eller inte tävling?

Frågan angående den här ön är så pass spännande och frågan är intrigerande.

Vilken kampsport skulle klara sig bäst under dessa förhållande?

Hur skulle man bäst ha tränat för att klara av att vinna denna tävling?

Det vill säga överleva på denna ö. Vi kan med enkel logik se att det räcker inte med tre olika slag, två sparkar och några effektiva golvkampstekniker. Vad som behövs är någon form av helhetssyn. En form av träning eller filosofi som gör att vi inte bara kan tackla en sorts situation utan många.

Hur skulle man bygga upp en träningsform som gjorde att man på bästa sätt vann denna tävling?