Shaolinföreställningen i Malmö var fartfylld och intensiv. Det var mycket skrik, hopp och smällar vilket gav en energi som jag uppskattade. Alla på scen var unga män i tjugoårsåldern, med undantag för en liten kille, en gubbe och två tjejer. Hela föreställningen var koreograferad till en musikinspelning som med jämna mellanrum bröts av en svensk berättarröst som förklarade lite allmänt om Shaolin kung-fu.

Alla de traditionella kung-fuidealen togs upp:
Kropp och själ är en helhet och en Shaolinmunk måste träna alla sidor av sig själv för att bli bra.

Det är ett hårt arbete som tar lång tid och man måste gå stegvis fram.

Viljan och sinnet är viktigare än alla vapen och måste tränas.

Kulturarvet är värdefullt och bör bevaras.

Qi är grunden för att kroppen ska fungera och måste kultiveras för vår hälsas skull osv.

Detta är sådant vi som tränar känner igen och det var trevligt att det var en del av föreställningen.

Det gav också bra tempobyte i kontrast till uppvisningarna.

Min favoritdel av föreställningen var när de visade djurformer individuellt. Framförallt en kille gjorde en oerhört snygg drunken style. Han var väldigt elastisk och kunde bli lång och kort på alla håll och kanter. Han hade grym balans och kontroll. Det såg hela tiden ut som om han skulle trilla men han lyckades ställa sig upp och få det att se enkelt ut, varje gång.

Stora delar av föreställningen uppfattade jag som en blandning mellan kung-fu och dans. Allt var noggrant koreograferat och ibland var det tydligt att man lagt mer krut på en rörelses utseende än på dess funktion. Jag tyckte faktiskt mycket om det. För mig ligger det stort värde i en rörelses utseende, framförallt om den ska användas till uppvisning snarare än självförsvar, men bäst är det såklart om man kan få allt på en gång.

Det var också roligt att två tjejer var med (även om de inte var munkar). Ännu roligare var det att de gjorde machogrejor, de skallade sönder järnbitar och böjde spjut med halsen och fick stenblock krossade på sig.

Överlag tyckte jag dock att de la för mycket tid på att ligga på spjutspetsar och slå i spikar med händerna men faktiskt var det dessa tricks som verkade imponera mest på resten av publiken.

Mycket av de konster de gjorde var sådant som de flesta kan klara av efter några försök, därför blev jag förvånad över att det verkade imponera så mycket, men det såg ju spektakulärt ut.
På det stora hela så var det en mycket trevlig kväll och en bra introduktion till kung-fu. Alla delar av föreställningen imponerade inte lika mycket, men föreställningen hade bra energi och tempo, den var verkligen rolig och helt klart sevärd.

Jag älskar turnélivet”

Mei Haohao, 20 år, är med i årets turnétrupp och ställde innan föreställning upp på en kort intervju om livet som munk på resande fot.

– Jag bara älskar turnélivet, man får se så många olika platser och träffa många människor, kommenterar Mei på turnéveckorna som gått. Munkarna har rest runt i Europa i några veckor och visat upp sin konst. Mei har själv tränat i åtta år och menar att kung-fu-filmer var hans stora inspiration, men att även de sprituella aspekterna kändes viktiga. Varje dag tillbringar han sju timmar åt hård träning.

– Min favoritdel av träningen är vapnen, Shaolinstav, svärd men även traditionell handform, berättar Mei. Men han påpekar att Shaolin, som är ett stort koncept, ändå bara är en liten del av all världens kampsport. Det viktigaste med kampsport, känner Mei, är att man tränar för en stark kropp och själ, och att man söker en hälsosam livsstil.

– Det viktigaste för en kampkonstnär är att man har ett sunt sinne, god moral och att man aldrig försöker skada någon, avslutar han.