Då sitter vi här igen och funderar om kung fu. Hur är det egentligen med det här med mma? Var det inte så att det en gång i tiden var Bruce Lee som startade detta? Hade han inte en ide om att varje person skulle använda sådana tekniker som passade kroppsform och personlighet bäst. Sedan kvittade det i stort sett var man fick dem ifrån. I vilket fall som helst var det så här vi uppfattade det. Det var väl så här just beteckningen mma användes från början. Nu här 2006 så har denna term redan blivit en dogm. Denna dogm består idag av fyra fundament: boxning, brottning, thaiboxning och tävling. Var det inte så att just mma från början var ett sätt att slippa fasta mönster och stela traditioner? Vår uppfattning är att mma redan har börjat bli ett fast system i sig. Ett system som optimerats för att kunna tävla i, inom vissa fastställda regler, detta i sig ett fast system med sina normer och ritualer. En detalj som många anhängare av mma opponerade sig emot var den klassiska klädkoden. Idag har denna kod bara omvandlats till en annan kod. Själva företeelsen i sig har nu börjat anta en fast tradition med fasta tekniker och speciella rutiner. Mma har blivit ett traditionellt kampsystem som alla de andra.

Ur en tradition kommer alltid en ny tradition vilket alltid bygger på den första traditionen. Under kommunisttiden startades ett stort projekt inom kung fu att försöka få någon kontroll över den myriad av kung fu som fanns i Kina. En av anledningen var att kunna fastställa tävlingsrutiner så att alla kunde tävla under samma premisser. Det är detta vi idag kallar standardiserad wushu. Tävlande kan idag bedömas rättvist och enkelt eftersom alla de tävlande gör samma sak. Här ser vi nu att mma och standardiserad wushu har i stort sett samma form. Det gäller att vinna utifrån vissa bestämda parametrar.

I kontrast till detta så har vi då dessa som fortfarande håller kvar vid Bruce Lees gamla ide om formlösheten. Går det egentligen att vara formlös? Är det inte så att människan i sig skapar dessa fasta rutiner för att kunna orientera sig. Är det inte så att det är ganska skönt att hålla sig inom vissa ramar, som man lär sig att behärska till fullo. Tjusningen med kung fu är att varje stil i sig har skapat just sina specifika ramar som blir en kampkonstvärld i sig. För oss blir därför mma att resa och upptäcka olika världar. Varje värld har sin tjusning. Det finns visserligen ingenting nytt under solen men varje generation måste själv upptäcka det. Vad mma är för andra vet inte vi.