Tao Te Ching är den kinesiska boken som skrevs av filosofen Lao Tzu, vilket har cirka 2500 år på nacken. Denna bok genomsyrar i stort sett allting inom Kina, så även de kinesiska kampkonsterna. Tao Te Ching ligger till grund för taoismen som i sin tur ligger till grund för många kampsystem. Det är därför av intresse för den seriösa kung fu utövaren att vara bekant med denna bok och dess grundläggande filosofi.

Tao Te Chings gåtfulla väsen beror i grunden på Lao Tzus insikt att vi förstår livet genom att gå rakt in i det, inte genom att försöka förstå det som oengagerade iakttagare. Vi kan inte fly från oss själva. För att använda en zenbuddhistisk liknelse: Svärdet kan inte hugga sig självt. Inte heller kan vi förstå livet genom en dimma av intellektuella konstruktioner; livet är större och mer ogripbart än de system vi uppfinner för att förklara det. Så vi förstår aldrig helt och fullt oss själva och det universum vi lever i. Tao är den frihet som kommer av att inte förstå.

Tao Te Chings uppgift är att gå in i den friheten genom att lösa upp de band som hindrar den taoistiska tanken och handlingen från att ske. Vi är när allt kommer omkring den friheten. Vi kan inte förstå Tao därför att vi är den. Samma princip blir senare en fundamental del av Zen.

Taoism och Buddhism blir Chan, blir Zen

Det nära historiska och utvecklingsmässiga sambandet mellan taoism och Zen är betydelsefullt. Även om Zen numera kopplas samman med Japan och buddhismen övertog den i sin tidiga skepnad som Chán i Kina tre av taoismens grundläggande beståndsdelar: de intuitiva, icke verbala och antidogmatiska egenskaperna hos taoismen; taoistens djupa respekt för naturen som lärare och som den primära process varigenom allt kan förstås; icke-handling (wu-wei) eller handling-utan-handling (wei-wu-wei), den princip filosofen Chuang Tzu skriver om i taoismen.

När chánbuddhismen kom till Japan i slutet av elvahundratalet var den uppblandad med grundläggande taoistiska principer. För att bli till Zen i Japan blandades Chán med den inhemska shintoistiska traditionen. Chán fick en starkare känsla för naturen av shintoismens ande i tingen (kami) och en uppmaning till direkt sinneskontakt med naturen. I Zen förstärkte också shintoismen Lao Tzus ursprungliga uppmaning att vårt sätt att tänka och handla inte ska begränsas av begrepp och ord. Vi ska inte som det talade och skrivna språket antyder förstå tanke och handling som en en-sak-åt-gången-kedja av medvetande. Det är istället en flerdimensionell upplevelse som inte innebär att skriva om äpplen utan att ströva omkring i en fruktträdgård och äta upp äpplena.

Språkets begränsningar

Alla som använder språk på ett medvetet sätt förstår nog att ord inte återskapar upplevelser utan fungerar som symboler. Språket är inte en kopia av upplevelser även om det kan vara en kopia av det som uppfattas som det upplevda, vilket är något helt annat. Ord skapar alltid ställföreträdande upplevelser. Tao Te Chings uppgift är att tömma på ord i stället för att fylla med dem, att förflytta sig ur den skenbara visshetens klarhet och in i en djup ovisshet och receptivitet. Vi närmar oss Tao genom att lösa upp de begrepp språket tvingar på oss, genom att finna vägledning genom direkt upplevelse, genom att förstå ett skämt och inte förklaringen av skämtet. Förklaringar är inte roliga förrän de blir till själva skämtet.

När man läser Lao Tzu inse man så småningom att det han i grunden skriver om finns mellan orden, i de tomma platserna som skiljer en tanke från en annan. Vissa avsnitt i Tao Te Ching följer en klar tankelinje och går att förstå logiskt, men ofta skapar placeringen av dessa begripliga tankar och samspelet mellan dem plötsligt insikter som inte går att förklara. När skenbart enkla tankar placeras intill varandra återskapar de de motsägelser som hör själva livet till. Paradoxer är naturliga. Snarare än att förklara för oss hur saker och ting fungerar återskapar Lao tzu en känsla av dem genom att lösa upp vårt vanliga sätt att förstå och sedan tömma oss på de intellektuella tankeskapelser som hindrar oss från att se hur det egentligen är.

De engelska motsvarigheterna till de kinesiska ideogrammen ”tao”, ”te” och ”ching” betyder ordagrant: hur universum fungerar, förtjänst/förmåga och klassisk/bok. Stilen är telegramartad och det finns många problem med att tolka och överföra tankarna till engelska. Denna svårighet präglar de omkring femtusen ideogram Tao Te Ching består av och därför är de olika översättningarna av boken mycket olika.

Wuji

Mellan alla ord och därefter mellan alla tankar möts läsaren av tomma utrymmen som måste överbryggas. Dessa utrymmen både finns och inte finns. De är betraktarens egen privata egendom, fylld av varje tänkares tanke. Med insikterna tar läsaren språnget över tomheten (wuji) mellan tankarna. De sammanlänkande sprången är dynamiken i förståelsen men inte själva förståelsen. Sprången är ett icke-ting/icke-plats som binder samman och fördjupar medvetandet utan att begränsa förståelsen. Det som har definierats som åtskilt kommer samman men sätts ändå inte samman. Det skulle kunna kallas ”gå tillbaka till början”. Tao Te Ching finns i mängder av översättningar och kan hittas i varenda välsorterad bokaffär. Det är bara att införskaffa och sedan börja läsa. Efter fem hundra gånger kanske ni börjar förstå innehållet. Såvida ni även tränar er kung fu så klart. Man kan inte läsa sig till förståelsen i Tao Te Ching, bara göra.

Wuji qigong träning

Tai Chi Chuan träning