debattartikel på kung-fu.se

av: kung-fu.se
Henrik Nilsson

henrik.nilsson@kung-fu.se

Ju ohyggligare fiende - desto mer illa däran.


Wing Tsun - en pärla bland stilar.

Wing Tsun denna sydkinesiska stil som då den nämns alltid väcker starka känslor inom kampsportsvärlden. Med sin direkthet och effektivitet tillika sitt våldsamma historiska arv är denna stil ett märkligt fenomen av total harmoni och explosivt våld.



Få andra system kan mäta sig med Wing Tsun stilens effektivitet och logik. Är detta vad man kallar en inre stil eller är det en extern yttre stil? Denna fråga är svår att svara på då systemet spänner ut sig över hela räckvidden av kampkonst. Likt Tao kan man inte definiera Wing Tsun och placera den i ett fack, som vi västerlänningar gärna vill. När man försöker finna det rätta Tao har det redan undgått och gissningar blir just bara gissningar. Mest känner kampsportsvärlden till Wing Tsun för dess rapidsnabba kedjeslag, dess aggressivitet och dess Chi-Sao. Redan här smög sig in en definition, som en vanlig svensk inte har en aning om.

För att förtydliga så har inte många kampsportare, som inte tränat Wing Tsun, någon aning heller vad Chi-Sao är. Många versioner, under årens lopp, har jag fått av kampsportare som trott sig veta vad Chi-Sao är. Alla har de varit ute och cyklat. Varför? Chi-Sao och Wing Tsun är inte lätt även om det i stilens inneboende koncept sägs att det ska gå snabbt att lära sig. Hur hänger nu detta ihop? Inom Wing Tsun finns en dualism som är så typisk för det kinesiska samhället. Allting hänger samman av sina motsatspoler Ying & Yang, så även detta kinesiska system Wing Tsun. En person som bemästrat Wing Tsun är sannerligen en riktig mästare i kung fu.


Det sägs att Wing Tsun skapades av en buddhistisk nunna. Redan här i historiens öppningsfas skiljer sig detta system från alla andra system. Grundaren är en kvinna och inte en man, vilket är fallet med alla övriga stilar. Grundaren är inte bara en kvinna, utan även en buddhistisk sådan - en nunna. Vi har här två paradoxer som diskuterats av stilens utövare i oändlighet.

 

 

 



Kan stilens grundare verkligen ha varit en kvinna? Hur kommer det sig att en fredlig buddhistnunna har skapat det mest aggressiva och effektivaste kampsystemet i världen? Om detta tvistar de lärde och vi kommer förmodligen aldrig att få veta svaret då det är dolt i historien.

Vad det däremot ger oss, är en stark indikation på att detta system är annorlunda från alla andra system. Wing Tsun har något som andra system inte har. Gamla ordspråk kommer här väl till hands. Det man inte förstår hånar man och det som är annorlunda är man rädd för.

Utomstående har under alla tider försökt klanka ner på systemet och försökt hitta dess svaghet. Vad ska man säga? Åter igen ser vi här människor som försöker att finna det rätta Tao. Vad de inte förstår är att de genom att attackera Wing Tsuns logik attackerar sina egna fördomar och sina egna svagheter. Detta är något som ligger inneboende i den taoistiska strukturen. Om inte detta är det ultimata självförsvaret så vet jag inte vad det i annat fall skulle vara. Detta inom taoismen kallas Wu-Wei, icke varandet. Det är detta som gör Wing Tsun så mycket skarpare och effektivare än många andra system. Det är inte en samling fysiska övningar utan det är en förståelse av helheten. Denna helhet manifesterar sig sedan i fysisk form via sina principer. När det gäller kamp får principerna en viss form, och gäller det kinesisk medicin får den en annan, men utgångspunkten är densamma.

När en utomstående kommer i kontakt med Wing Tsun uppfattar de ofta systemet som kallt och aggressivt. På några få sekunder har Wing Tsun utövaren slagit ner sin fiende, läs "den som överföll", med en skur av attacker. Hur många attacker, slag eller sparkar vet de oftast inte, då ögonen har svårt att hänga med. Men är då Wing Tsun bara självförsvar och våld? Systemet skapades för att på snabbaste och effektivaste sätt försätta sin motståndare i obrukbart skick. Så fort motståndaren anfaller går Wing Tsun utövaren till anfall, detta med de mest direkta attackerna som finns dvs. raka attacker mot strupe och ansikte. Snabbaste och kortaste vägen mellan två punkter är en rak linje.

Är nu detta allt Wing Tsun har att komma med? Givetvis inte! Detta är bara en sida av Wing Tsun. I motsats till den direkta aggressiva attacken har vi då Chi-Sao, denna passiva, eftergivande och kännande aspekten av systemet. Instrumentet som känner av motståndarens minsta rörelse och intuition. Instrumentet som gör så att motståndaren får känslan av att Wing Tsun utövaren kan läsa hans tankar. Kroppens nervsystem är ett otroligt maskineri som utvecklats genom evolutionen till ett enastående mästerverk. Wing Tsun utnyttjar denna evolution till max genom sina kunskaper i Chi Sao.

Även då Chi Sao är det eftergivande systemet gör det Wing Tsun till ett ännu ohyggligare system. Man kan nu även känna av precis vad motståndaren tänker göra och sätta in sina stötar där det är som farligast och mest dödligt varje gång. Med hjälp av Chi Sao har man fått, med en metafor, "en målsökande missil". Man chansar inte längre på att träffa, man vet att man kommer att träffa och motståndaren kan inte göra något åt det. Nu är det så bra med Chi Sao att det ger ett så bra övertag att man inte behöver använda sig av sina attacker. Den stora fördelen med Chi Sao är först och främst att motståndaren inte kan träffa med sina attacker. Med Chi-Sao uppstår en säkerhet mitt i stridens hetta som gör att en liten person kan vinna över en större och starkare. På några sekunder har man smulat sönder antagonistens hela anfallstanke och denne har nu fullt upp med att skydda sig. Wing Tsun har vänt antagonistens elaka handling och tanke mot sig själv. Ju elakare tanke …

Så glöm inte - var alltid snäll!

av: kung-fu.se
Henrik Nilsson

henrik.nilsson@kung-fu.se