Då är man hemma i Sverige igen och sittandes framför sin datorskärm. Det var några intensiva dagar i Danmark med träning så gott som hela dagen. Man lämnade Sverige klockan sju på morgonen och var sedan inte hemma igen förrän tolv på natten, och så höll det på. Träningen var alltså den kända interna stilen Xing Yi och undervisaren var ingen mindre än Qian Zhao Hong från Shanghai, även kallad motorsågen (chainsaw). Qian är mästare i Hou Nan 10 Animal Xing Yi (samt givetvis en mängd andra kinesiska kampstilar och qigongsystem). Qian tillhör Kinas elit när det gäller Kung-Fu och kampmetoder.

Vad var då min upplevelse av detta? Här måste jag tyvärr ta till kraftuttryck för mitt språk är begränsat vad gällande känslorna från denna träning. Jag kan bara säga "för helvete". Man vet inte om man ska gråta eller skratta. Samtidigt som det är skönt att veta att man är helt urkass så är det en befrielse att veta att man har hela vägen framför sig. Med mina tjugo år i bagaget trodde jag i min enfald att jag hade lite koll på läget, tyvärr, så är inte fallet. Den här "gubben" skickade mig som en vante och det var ingenting man kunde sätta emot. Min Chi-Sao var som bortblåst eftersom varje gång jag skulle känna var han gjorde så låg jag ner. Alla tekniker, alla vinklar, och all kraft var så knivskarpa och exakta att där verkligen inte var något att sätta emot. Noggrannhet och mängdträning har fått en helt annan innebörd i mitt liv. Då får man ändå beakta att detta kommer från mig som är en av de största förespråkarna av noggrannhet och mycket träning.

Det blev även mycket qigongträning under de här dagarna. Varje nytt pass började med några qigongövningar och för första gången i mitt liv fick jag riktigt stark qikänsla (weiqi). Förr har jag bara fått små sensationer nu bultade och sprängde det i fingrarna och benen kändes, jag har ingen aning om hur jag ska förklara det. Det ska väl här komma till sin rätta att jag stått och tränat qigong med Sifu Klaus i tre dagar innan detta äventyr, så man hade nog tentaklerna ute. Men nu förstår jag på allvar vad kineserna menar med alla de olika qigongbegreppen. Nu har man känt dem på allvar själv. Åter igen menar jag inte dessa vanliga små fenomen som alla känner när de tränar qigong. Jag kommer här inte att dryfta mer om detta, alla måste uppleva det själva och inte läsa om det på Internet.

Träningen var som sagt i Xing-Yi, en av de äldsta interna stilarna. Träningen var på en mängd olika ställen i Köpenhamnstrakten eftersom vi inte kunde vara i samma lokal hela tiden. Andra vanliga arrangemang försiggick där. Detta gjorde detta event till ett spännande äventyr. Med en bil laddad med bensin begav jag mig in i Köpenhamns rusningstrafik med en dålig karta utprintad från Internet. Meningen var att jag skulle möta upp med min kollega Ellen Wolgau inne i Köpenhamn och sedan bege oss till träningen. Dagen innan blev hon plötsligt sjuk under qigongträningen (inte på grund av träningen) och fick hög feber, så det var bara att försöka hitta dit själv. Men av något märkligt öde hamnade jag bara rätt.

Jag hade kört helt vilse och gick in på en bensinmack och frågade var jag befann mig. Jag var femtio meter från träningsstället. Andarna ville att jag skulle träffa mäster Qian. På kvällen var det dags igen. Ellen hade frisknat till lite och var nu med i bilden igen. Ja, hon är en lika stor träningsfanatiker än jag (större). Men lätt feber och äckliga hälsokostpiller satt hon nu med kartan i hand och jag vid ratten för vi skulle hitta en liten dansk by som hette Naerum. Indiana Jones-känslan hade infunnit sig redan på morgonen. Med denna känsla i behåll och efter att ha trampat runt bland byggmaterial och cementblandare en stund, hittade vi till sist rätt.

Qian var en mycket sympatisk och lugn medelålders man (58) och med ständiga skratt och med berättelser från sitt eget liv var stämningen verkligen på topp. Lite magiskt blev det också för han pratade endast Shanghai kinesiska med endast enstaka ord på engelska som one, two, soft osv. Några av de danska utövarna var duktiga på kinesiska och dessa tolkade. Efter ett tag vande man sig märkligt nog vid kinesiskan och man glömde nästan bort att man inte förstod ett smack av vad han sade. Man visste ändå vad han menade, armen mer avslappnad, rakt bakben, hakan in osv. Det var ganska självklart när man gjorde fel, då flög man iväg så där en tre fyra meter. Jag menar inte trilla bak jag menar verkligen flög bak. På ett snällt sätt!

Bilden: Den här "gubben" skickade mig som en vante och det var ingenting man kunde sätta emot.

Bilden:

Bilden:

av: kung-fu.se
Henrik Nilsson
henrik.nilsson@kung-fu.se